Marken under Väven består av ett tunt lager sand och under det kommer ett tjockt lager sulfidsilt, och båda dessa material är för porösa för att bära det nya huset. Bergrunden, berget och moränen, som Väven behöver vila på, ligger 25 meter ner. Det innebär att hela byggnaden måste grundläggas på pålar. Innan arbetet med pålningen kan påbörjas måste kajen förstärkas. För att undvika att kajens bakåtförankring slås av byggs en ny betongkulvert där nya dragstag förankras.
När kulverten och den nya förankringen för kajen har byggts inleds pålningen. För att bära Väven måste grunden vila på 850 pålar som drivs ner till berggrunden, 25 meter under markytan. Tack vare den nya och förstärkta bakåtförankringen kan den gamla förankringen rivas i takt med att de nya pålarna drivs ned och kommer på plats. Pålarna drivs ner i marken med hjälp av en pålkran som väger 60 ton. För att kunna driva ner pålarna, utan att den tunga pålkranen fastnar, läggs ett lager av grov makadam och stockmattor ut. För att minimera effekterna av grundläggningsarbetet för Stora hotellet krävs flera särskilda åtgärder. För att minimera vibrationerna används inte enbart betongpålar utan även slagna stålrörspålar och borrade stålrör i det område som ligger närmast Stora hotellet.
Närheten till stora hotellet har också påverkat grundläggningen av de djupa schakten som krävs för källarvåningarna i det nya kulturhuset. Här krävs inte bara betong- och stålpålar, utan även stålspont som är bakåtförankrad med förspända dragstag ner till berg. Varje dragstag förspänns med 35 ton. Hela byggnadens totalstabilitet har beräknats för att spontens dragstag i stål ska kunna rosta av och det stora jordtrycket istället tas upp av byggnaden. Med andra ord: sponten ska kunna luta mot huset, och då ska stabiliserande enheter som t ex trapphus föra ner horisontalkrafterna i grunden för att på så sätt, tillsammans med byggnadens tyngd, upprätthålla grunden. För att inte hela huset ska glida iväg är ett antal pålar slagna sneda, mot byggnaden, som stöttor. För att processen att driva ner sponten ska vara så skonsam som möjligt för de närliggande byggnaderna används ett särskilt vibrerande aggregat istället för slagning.
Efter pålning och spontning påbörjas arbetet med pålplattor, vilket är en typ av betongfundament som fördelar vertikalkrafter till en underliggande ansamling av pålar. På pålplattor står vanligtvis en pelare vilken belastar pålplattan med en punktlast. Under hela byggnaden inklusive pålplattor och ventilationskanaler läggs ett bentonitmembran för att förhindra upptryckning av grundvatten i grundplattan. Där ventilationskanaler ska placeras under grundplattan grävs diken, upp till 3x3 meter mellan pålplattorna. I dessa diken placeras sedan grova ventilationskanaler som gjuts in och hängs upp i grundplattan med hjälp av armeringsjärn.
På pålplattor och även direkt på pålar gjuts sedan grundplattan. Hela grundplattan gjuts med vattentät betong, och formarna måste platsbyggas på grund av byggnadens organiska form. Samtliga installationer och isolering hängs upp i grundplattan då marken under vanligtvis kommer att sjunka under denna typ av grundläggning.